Snart en vecka..

Nu har snart våran första vecka gått med en ny tjej i huset.
Visst är det en hel del omställningar det går inte att förneka och ibland undrar jag hur jag ska orka allt som är runt mig..
Kylan som varit har gjort att vi varit inne mycket och inte riktigt fått chansen att göra saker men nu när det blir mildare hoppas jag innerligt att hon kommer sig ut mer, vi kan väl kalla henne Lotta!
Lotta har dragit sig undan till filmen värld väldigt mycket denna vecka och jag tycker att det är frustrerande eftersom jag inte anser att teknikens värld är den bäst kompisen.
Maten är det lite si så där med, har upptäckt att det är mycke godsaker som mellan mål och har pratat om detta och hoppas att hon tar det till sig innan hälsan sviktar mer än vad den redan gör. Är lite rädd att det ska visa sig på tex vikten och det om något kan vara tungt för en tonårs tjej.

Lite svårt är det känner jag att sitta här och blogga om familjehemet när jag igentligen skulle vilja lätta på allt runt omkring mig....kanske borde byta namn på bloggen och bara få släppa allt både positivt och negativt, känns ibland som om man inte har någon att bolla med då mitt liv är så annorlunda alla andras runt omkring mig....vet inte hur jag ska börja??

Många kallar mig maskros barn men är jag verkligen ett sådant och om jag är det...vad innebär det. Har det bara med överlavnad att göra eller?
Om någon där ute tror sig orka bolla med mig så skulle jag bli överlycklig, skönt att bolla med någon som inte vet vem jag är i alla lägen!!
Kramiz

Ett försök att blogga

Hej allesammans!
Jag ska göra ett försök att börja blogga..många säger till mig att det är såååå skönt att skriva av sig saker och tankar i en blogg och på så sätt få lite feedback både på gott och på ont..
Jag är iallafall en mamma i sina bästa år på en ort i de norra delarna av landet.
Jag lever med man, två biologiska barn, ett bonusbarn, ett familjehemsbarn och en massa djur.
Denna blogg kommer att handla lite om hur jag tar mig genom vardagen med heltids jobb som chef, barn som idrottar mycke, bonus son med ny diagnosierad ADHD och ett temprament utöver det som inte är roligt.
Familjhemsbarn...ja där har vi haft bra placeringar och även katastrofala. Idag har vi precis öppnat våra dörrar för vårt första ensamkommande flykting barn, verkar vara en fantasisk människa.

Jag kommer själv från ett hem och uppväxt med alkoholiserande föräldrar som söp större delen av min uppväxt, dom har än idag problem och jag gör det jag kan för att hjälpa dem båda men ibland räcker inte tid och orken med....Det är sådana gånger jag hoppas att bloggandet ska hjälpa för här kan jag vara jag och bara få lätta på trycket.
Hoppas någon där ute kommer att titta in då och då....
Kramiz